Min självkänsla den har alltid varit i botten oavsett vad det än handlat om. Men självförtroendet har det aldrig varit fel på! Jag har alltid sett ner på mig själv och jämfört mig med andra och tyckt dom varit så mycket bättre än mig. Slagit på mig själv helt enkelt. Spelar ingen roll hur mycket beröm jag fått för saker och ting så har det ofta känts som att det mest har blivit sagt för att dom vill inte såra mig, sagt det bara för att vara snälla mot mig. Det är så fruktansvärt lätt för mig att trycka ner mig själv men jag börjar lyckas bryta den trenden. Har  alltid tänkt när människor säger "Johan helvete vad bra du gjorde det här" att bra o bra? Har ju garanterat kunnat göras bättre! Så har jag känt enda sen jag började första klass och ju äldre jag blev o skolåren tickade iväg så kände jag mig alltid utanför endast av den anledningen att alla andra var så mycket bättre än mig i skolan. Till sist gav jag upp det här med skolan och skolkade mer än jag var på lektionerna. Efter nionde klass så gick jag ett år på individuella programmet på gymnasiet. Det innebar praktik 4 dagar i veckan och skola 1 dag i veckan.

Fixade jag den där 1 dagen i skolan?  Nä det var roligare på praktiken så jag struntade i skolan även då.

Och där under praktiken växte mitt självförtroende fram. Jag hade aldrigt suttit i en hjullastare innan jag började min praktik där på åkeriet men första dagen så blev jag placerad i en sån. Jag stammade fram lite nervöst "jag kan inte" varpå åkeriägaren sa "jag kunde inte heller första gången" och sen gick han in och drack kaffe. Herre min skapare vad jag var nervös! Jag fick "leka" runt i den maskinen en hel dag där på gården men tanken fanns där "tänkt om jag gjort fel nu?".

Jag minns det så väl. Dagen efter hade det snöat och när jag kom till praktiken så sa min chef "åk dit o dit o röj snö"

Jojo men då steg självförtroendet till max. Inga problem alls det fixar jag serru. Drog iväg och gjorde exakt vad jag skulle och fick så mycket bra kritik för det jag hade gjort så jag nästan skämdes. Men så kom känslan "klart han är snäll mot praktikanten" och "det hade ju nån annan gjort bättre" . Men på något vis så stannade självförtroendet kvar trots att själv känslan återigen dök till botten. Det gick så bra för mig på åkeriet så jag fick köra snöröjningen hela vintern! ! 16år och ett sånt stort ansvar? Klart att jag kände mig säker på det jag gjorde.

Sen efter det året så gjorde jag ett försök att gå en gymnasielinje men det gick ju också åt helvete. Tankarna kom "men för fan fixar jag inte ens att gå i skolan??". När såna tankar kom då kände jag mig helt misslyckad.

Men självförtroendet var det inget fel på. Då började jag som maskinförare på en bondgård istället, köra maskin det visste jag att jag kunde! Jag körde i princip dygnet runt och visste att nu gjorde jag det bra! Där och då kände jag att jag är ju världsmästare på det här med maskinkörning. Men sen så när jag väl klivit ur en maskin för dagen och skulle gå och sova så kom tankarna återigen på att jag kunde nog ha gjort bättre.  Men för varje dag, varje år så har mitt självförtroende bara växt och växt. För trots att jag missbrukat så har jag hunnit arbeta en jävla massa också!

Jag har arbeta inom det mesta faktiskt dock har maskiner alltid legat mig närmast hjärtat när det gäller arbete.

och idagens läge så spelar det ingen roll om jag gjort en sak tidigare eller om det är första gången jag ska göra något så är svaret givet "klart jag kan fixa det där". På mitt senaste jobb på ett måleri så frågade min chef om jag kunde byta packningar i en färgspruta, inna jag ens hann tänka så kom svaret "fixar den jag". Tjoho? Jag som knappt visste vad en färgspruta var för något! Vad hade jag nu tagit på mig? Sagt och gjort så  börjar jag på att meka på med den där och jag fixade det ju! Den fungerade utan problem och nästan lite kaxigt stövlade jag in på chefens kontor och sa nästan ännu kaxigare "nu fungerar den utan problem". Då var jag så stolt så jag höll på att spricka kan jag lova MEN så kom självkänslan in i bilden återigen. "Hade någon som kunde det där gjort det så hade det inte tagit så lång tid" osv. 

Men har fått höra nu sen jag slutade där av en god vän som jobbar på samma ställe att chefen var mäkta imponerad av att jag fixade det och att han egentligen inte trott att jag skulle grejja det. Av att få höra det i efterhand så är jag ännu mera självsäker på att jag kan, jag KAN saker! Jag fixar det jag tar mig för! Men han trodde ju egentligen inte att jag skulle fixa det och det drog ju så klart ner min självkänsla. 

Mitt självförtroende är så starkt så det är något så helt otroligt samtidigt som min självkänsla är så svag.

Men en sak är säker att jag har då hunnit med att jobba så mycket inom olika områden trots mitt missbruk så jag anser mig själv kunna mycket om mycket! Så så pass mycket vet jag att jag kan om jag vill men det är självkänslan som ställer tilll det. Att aldrig vara nöjd med mig själv. Letar alltid fel på det jag gjort och gör så klart lyckas jag finna fel även fast det inte är fel! 

Vad ska jag tänka på? Jo att sluta ställa krav på mig själv hela tiden och faktiskt nöja mig med det jag åstakommer.

Jag kan ju så himla mycket så varför inte nöja mig med det och se allt bra jag gör/gjort? Puscha upp min självkänsla så blir det alla tiders. Då blir jag killen med så stort självförtroende och är världsmästare på allt och är jävligt stolt över det jag gör ;) hahaha

Nu när jag tänker efter så är det helt otroligt vad mycket jag har att vara stolt över och som jag verkligen borde ta som hjälp till att puscha upp självkänlan med!

Och jag är lång ifrån ensammen om att känna så här. Det vet jag 

Kärlek till er kamrater <3

o tycker ni det är läsvärt så dela vidare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä just det jag har inte bloggat på ett bra tag :/. Men jag har haft så fullt upp med livet så jag har inte hunnit. Sen sist så har det varit möten på olika myndigheter varje dag vilket har tagit orken ifån mig på kvällarna MEN det har lett till en...

Jag har inte mått bra på sistone, jag har mått skit rent ut sagt. Har jag visat det för någon? Nej jag har varit clownen Johan i vanlig ordning.  Från människor i min närhet som är oroliga för mig och mitt mående har jag ofta fått frågorna "hur mår...

Jag stör mig nå jävulskt på att folk som kallar sig mina "vänner" aldrig hör av sig till mig. Jag försöker ta kontakt med dom och trots att jag ser på tex Facebook att dom läst mina meddelanden så får jag inget svar. Nej istället så smyger dom runt...

Ja det är en jobbig sak att tänka på det med. Alltid när jag varit i missbruket så har jag blivit totalt skogstokig när nån käftat emot eller så. Ibland behövdes inte ens det, det kunde räcka att någon tittade på mig och jag uppfattade det som nå...

Jag har fått 11 domar totalt i tingsrätten. Varje dom har då innehållit en 5-6 åtalspunkter vilka då bakas ihop till en dom. Dom flesta åtalspunkterna har varit våldsbrott men även en hel del punkter på bla grovstöld, olovliga körningar osv. Men at...