Jag har alltid fått höra att jag ska dricka/knarka med måtta, Jag känner ingen måtta så det blir inge party med honom.

Skämt o sido det där med lagom det har aldrig varit min melodi, det är bara att gå all in oavsett vad det handlar om.

Det kan handla om arbete, drogandet ja allt i mitt liv jag kan aldrig begränsa mig. Har legat ett ex antal gånger på hjärtintensiven för jag överdoserat amfetamin, jävlar monitorer har hållt på att löpa mera amok än mitt hjärta.

Avskräckte det mig eller fick mig på andra tankar? Äsch det var ju "bara" en liten missberäkning pga av att jag redan var så hög som gjorde att jag hamnade i det tillståndet flera gånger. Samma sak med alkoholen, vet inte hur många gånger jag åkt in på sjukhus pga av "fylle-epilepsi" vars riktiga namn är Delirium tremens. Det är inte heller roligt att åka på. Kan berätta om ett tillfälle när en vän skulle skjutsa in mig till en ort någon mil norr om Östersund för att hämta min telefon som jag supit bort på bussen. Vi började rulla mot orten ifråga och jag kände hur ansiktet började domna bort, kroppen började krampa. Sket väl jag i för jag skulle ha tillbaka min mobil ju. Skakningarna och kramperna bara tilltog, Kompisen blev mer o mer orolig och sa hela tiden nu ringer jag ambulansen men jag vägrade.

Kliver ur på macken där jag skulle hämta mobilen, lyckades med nöd o näppe ta mig in på macken. Väl där inne så krampade kroppen så till den milda grad att jag kunde inte räta ut mina fingrar för att ta emot min mobil. Personalen och kompisen proppsade på att ringa 112 men nä jag blev mest förbannad på deras tjat o gick ut mot bilen. Jag staplar mig halvvägs fram till bilen, då helt plötsligt blev kroppen stel som en pinne o jag drog i backen med dunder och brak. Min stackars kompis blev ju så klart liv rädd o ringde då efter ambulans.Vem var arg? Jo jag, va fan baxa in mig i bilen o åk hem. Jojo det skulle se ut det. Ambulansen kom o sen jävlar blev det åka av in mot Östersund. Kompisen hann inte pånågot vis med ambulansen trots att han körde så fort han kunde. inne på akuten så tog det tre minuter så hade dom ställt diagnosen. Jaha herr holmgren är tillbaka, ungefär så uttryckte dom sig.

Aja jag fick näringsdropp o lite piller. Dom ville hålla mig kvar. Ville jag det? Nä för i helvete jag hade ju drygt tre liter sprit kvar hemma o den kunde ju inte jag låta förfaras. Väl hemma så var det full rulle igen. Ni vet efter ett sånt där missöde är det bara att resa på sig o borsta av sig o sen ge sig på skiten igen, så resonerar jag iaf när jag är inne i missbruket. Jag levde helt enkelt efter mottot: var dag ovan jord är en bra dag.

Varför drar jag upp det här? Jo för att påminna mig själv om vart jag varit i livet och vart jag är på väg emot i mitt "nya" liv. Förstår helt ärligt inte hur i helvetes sjuk jag varit i missbruket. Så illa som jag gjort mig o min kropp så är det ett under att jag sitter vid en dator idag. Jag är inte på något vis nån värre missbrukare än någon annan. 

Vill inte verka bättre än någon annan. Men alla har vi våra personliga bottnar, min botten är kanske lite djupare ned än din eller vice versa. 

Jag har aldrig varit rädd för vad som hänt min kropp för jag har ärligt inte brytt mig. NU bryr jag mig och har tagit ansvar över mitt liv o kropp. Jag har för i helvete två underbara döttrar som ska få havsin PAPPA, inte gubben i knarkarkvarten. Mina kamrater som bryr sig om mig ska ha rätten att få umgås med JOHAN, inte alkisen i parken.

Jag nådde min botten i augusti i år. Var tvungen att lägga in mig på psyket för jag var rädd för mig själv. Jag festade på hårt en vecka o fick ideer om att jag skulle hänga mig från en bro för gick repet av så skulle jag iallafall drunkna. Så skev i huvudet blev jag efter att ha dragit i mig i snitt en liter sprit per dygn.

Vart är jag idag? Idag bor jag på ett boende för missbrukare med div problem, i mitt fall missbruk i kombination med psykisk ohälsa. Varför? jo för att jag sökte mig hit för att lyckas styra upp mitt liv innan jag dekade ner mig för djupt. Det finns fortfarande oerhörda konsekvenser kvar efter den festen, vad kommer jag att gå in på vid ett senare tillfälle.

Meningen med dagens blogginlägg är att påminna mig själv vilka oerörda konsekvenser jag utsätter mig för i missbruket, både fysiska o psykiska. 

Reflektera över vad jag har o vad jag förlorat under missbruket. Vad är mest värt? Ja det behöver man ju inte vara någon raketforskare för att räkna ut. Var verkligen den där festen värt att sätta min familj på spel? Var det värt att förlora jobbet? Hade jag kul under veckan efterråt? Svaret är genomgående ett NEJ oavsett hur jag vinklar o vänder på frågorna i mitt huvud.

Vad har jag kvar nu? Jo en sjuhelvetes uppbackning av alla i min närhet. Varför? jo för dom tror på mig lika starkt som jag tror på mig själv. Som jag skrivit tidigare: jag har VILJAN och har därför tagit BESLUTET att RESULTATET kommer att bli så sjukt bra.

Jag hoppas innerligt att många som jag känner läser det här och reflekterar över sina liv, jag vet att det finns närmre mig än vad skenet visar.

 Tänk efter mina vänner över situiationer i erat liv då ni varit med om konsekvenser pga av erat beteende, och återigen det behöver inte bero pga av ett beroende. Det kan handla om en vänskap som gått i krasch, ett förhållande spruckit på grund av att ni inte kunnat se era problem i det hela osv.

<3 <3 All kärlek till er kamrater <3 <3

 

Mia Pia

4 december 2013 20:01

Bättre sent än aldrig! Stor kram :)

 

Madde

4 december 2013 22:16

Du fixar det den här gången!! Du är en underbar person! Kram Madde

 

Yvonne

4 december 2013 23:12

Styrkekramar till dig johan.♡

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nä just det jag har inte bloggat på ett bra tag :/. Men jag har haft så fullt upp med livet så jag har inte hunnit. Sen sist så har det varit möten på olika myndigheter varje dag vilket har tagit orken ifån mig på kvällarna MEN det har lett till en...

Min självkänsla den har alltid varit i botten oavsett vad det än handlat om. Men självförtroendet har det aldrig varit fel på! Jag har alltid sett ner på mig själv och jämfört mig med andra och tyckt dom varit så mycket bättre än mig. Slagit på mig s...

Jag har inte mått bra på sistone, jag har mått skit rent ut sagt. Har jag visat det för någon? Nej jag har varit clownen Johan i vanlig ordning.  Från människor i min närhet som är oroliga för mig och mitt mående har jag ofta fått frågorna "hur mår...

Jag stör mig nå jävulskt på att folk som kallar sig mina "vänner" aldrig hör av sig till mig. Jag försöker ta kontakt med dom och trots att jag ser på tex Facebook att dom läst mina meddelanden så får jag inget svar. Nej istället så smyger dom runt...

Ja det är en jobbig sak att tänka på det med. Alltid när jag varit i missbruket så har jag blivit totalt skogstokig när nån käftat emot eller så. Ibland behövdes inte ens det, det kunde räcka att någon tittade på mig och jag uppfattade det som nå...