Jag har i mitt missbruk insett många gånger att jag är två olika personligheter. 

När jag är nykter och drogfri sätter jag alla andra i fokus före mig själv, har någon dåligt med pengar tex så sätter jag mig gärna i dennes sitts och ger bort mina sista pengar. Medans när jag är påtänd så är det bara JAG i fokus o fan ta den som inte ställer upp för mig då, händer också rätt ofta när jag är nykter och drogfri. Vet inte hur många gånger jag ställt till det både för mig själv och andra när jag satt den sidan till. 

Det här med att vara för snäll sitter fortfarande i och det sätter oftast mig själv i svåra situiationer 

medans jag egentligen redan från början kan släppa tanken på att få någonting tillbaka. Och samma sak med mitt humör, det brinner allt för ofta uppe i mitt huvud o jag exploderar.

Jag vet inte om det är min ADHD som ställer till det när jag är nykter och drogfri eller om det är någon av mina andra diagnoser. Kan det vara ADHD tillsammans med min anti sociala personlighetsstörning? Eller min ADHD tillsammans med min bipolär typ 2? Eller är det en blandning av alla tre?? Söker svar men finner inga och ju mer jag rotar runt i det desto jobbigare blir allt. Men skulle ändå vilja bena ut det så jag kan lära mig att hantera problemen på ett annat sätt, kunna tackla livet så det blir bra. Min ADHD har varit fruktansvärt på topp dom sista månaderna, så till den milda grad att jag knappt orkar med mig själv. Livet går i full rulle från morgon till kväll och jag sitter inte still många sekunder under dygnets vakna timmar. Är oftast så uppi varv så jag inte kan varva ner när det är dags att sova. Nej då sitter jag och torr pundar med nått på rummet istället. Min anti sociala personlighetsstörning?

Ja det är väl som det är med den. I vissa perioder är jag på tok för social o skulle kunna prata ihjäl en gråsten medans i vissa perioder vill jag inte veta av någon, vill bara vara för mig själv. Men så kan det väl ändå vara för dom flesta tänker jag? Behöver ju inte vara så märkvärdigt med det? Jo det kanske det är ändå om man slår ihop det med min Bipolära diagnos? Deprimerad och stänga in sig själv utan att vilja träffa någon annan kanske inte är en sån bra kombo ändå ? Bipolär typ två: manodepressiv sjukdom och innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. Manisk är nått jag är i vissa perioder. Blir besatt av diverse saker så hela omvärlden försvinner runt mig o fokus ligger enbart på det jag fastnat för. Kan vara allt från en så enkel sak som att sätta upp en fönsterlampa som normalt skulle ta 5 minuter men inte för mig när jag är inne i en manisk period. Nej då går det absolut inte sätta en lagom lång sladd till den på en gång utan det måste vara en 4-5 skarvar på sladden också. Just i stunden är det inte jobbigt för mig att vara på det humöret utan då är det dom i min närhet som blir lidande för mitt beteende. Jag lider minsann inte förens efteråt när jag ser vad jag gjort och skäms för det då istället.

Deprimerad kan jag också bli men då slänger jag ner det i ryggsäcken och frågar någon hur der är med mig så är det stående svaret : "jo men det är hyfsat iaf". Det vet både jag och den som svarar inte är sant men ingen vågar ifrågasätta något mer.

Här i höstas så var jag så nere så jag var tvungen att söka hjälp på psykakuten. Utan att gå in på detaljer just för stunden så kan jag säga att jag blev ju inte hemskickad iaf. Tog en månad innan dom vågade släppa hem mig.

Vad jag kan känna att jag ångrar något oerhört är att jag inte tog chansen att göra en ADHD-utredning i unga år för det tror jag skulle ha besparat både mig och andra mycket problem. 

Nu har jag inte tagit min medicin mot adhd sedan 2011 för jag trodde ja skulle bemästra diagnosen själv men det sket sig ju med breställ. Men nu känner jag att jag måste ta itu med det och börja medicinera mot den också för jag orkar som sagt inte med mig själv vissa dagar.

Förut skämdes jag för att vara lite "annorlunda" men va fan jag har ju bara varit Johan.

Jag vet att trots att jag ställt till med en helvetes jävla massa skit så har jag lämnat många positiva och glädjande intryck i fruktansvärt mångas liv också.

Vad jag ska försöka tänka på i framtiden är att:

Vara ärlig om hur jag mår

Sluta vara för snäll

Men framför allt ska jag fortsätta vara Johan fast med mediciners hjälp kanske bara vara Johan light.

Och till er som läser försök att förstår en annan människas mående och accepterar att en person kanske inte alltid är på topp. En människa som redan mår dåligt mår inte bättre av att folk står bredvid och bagatelliserar hela situiationen. Sträck ut en hand och hjälp den som mår dåligt istället och puscha på försiktigt i rätt riktning.

Tänk efter vad ni skulle kunna göra för en människa i denna situiation.

Jag blev inget klokare av att skriva av mig idag mina vänner men det är en liten glimt ur mitt perspektiv och tankar kring det

Bifogar en bild som jag tagit från mobilen, svaret på den är vad 118800 tycker om mig ;)

Kärlek till er kamrater <3